Rudsjö v44

Ja då har jag vart till Rudsjö igen.Denna vecka gjorde ingen glad!Det hade kommit lite snö på lörd morgon och vi kom på eftmiddan,Då hade det börjat regna lite smått.På morgonen när vi gick till skogen var det 4 minus.Det var Philip min pojk och hans kusin Rickard o Micke och hans dotter Tea samt jag o Ann-sofie.Hundar var Norma Bonnie och Molle.Ann-sofie hade med sej Attack förstås för Ixi var skadad i ett bak ben,Tyvär var skadan så illa att hon ej finns bland oss längre.Det känns väldigt tomt och sorgligt.Än värre var det för A-s som fick ta beslutet via telefon.Men så är det vi ska skiljas från våra vänner en dag,När den dagen kommer vet man alldrig.Tillbaka till föret som var riktigt skarpt,Släppte Bonnie som reste en hare efter ca timman o jaga riktigt bra i ca 30min sen blev hon efter och kunde inte ta in på haren vilket jag förstod senare.Hon jaga till en god 2a sen blev det stopp.Hon kom tillbaks o hade riktigt ont i sina tassar och trampdynan uppe på benet var skinnflådd.Men hon var lika glad för det,Men inte jag fan hela veckan kan ju vara förstörd!Molle fick inte upp,Där dom var var det mer snö så han fick också bedrövligt ont i sina fötter.Släppte Norma dag två då var det lite bättre före.Hon reste en hare efter 2,5tim slagarbete.Den gick väldigt mycke samma löpor så efter 95min blev det stopp,Som vanligt en del stopp under 5min annars gick det riktigt gott.Tisdag låna Micke o Tea Norma för Molle var öm i sina fötter och behövde vila.Norma fick inte upp vilket är ovanligt ömma fötter fick hon iaf.Bonnie fick heller inte upp så det var riktig öken.Onsdag Fick Molle äntligen jaga han drev räv i ca 45min men kunde inte hålla det vanliga tempot så det var inte något tryck på drevet tyvär.Det var de som blev på en hel vecka,Men hundarna gjorde ett bra jobb ändå för hade vi vart här hemma så hade vi alldrig släppt pga föret.Skit nu har vi haft otur med vädret två veckor i höst där uppe i norr hoppas det snart vänder till med gång.Pga väderleken kom ingen av våra hundar till start,Dommaren Martin tyckte faktiskt riktigt synd om oss som åkt så långt till detta skit föret men vad hjälper det.Det är bara att bryta ihop och komma igen.